På bilden har Navid Modiri just sagt ”Hej!” till alla oss som satt i salen. Han menar nämligen att det är just precis så enkelt: att skapa kontakt. Att visa den andra att du ser henne eller honom. Att visa att den du möter finns i ditt universum. Han sa till och med, att vi blir till i varandras blickar. Jag ser dig, du finns. Att inte se är att osynliggöra.

Fyrtiofem minuter senare satt vi där. Tagna över allt det vi fått lyssna till. Han pratade om ”mellanförskap” och hans och många andras upplevelse av att alltid finnas mellan samhällen, traditioner och kulturer. Men mest pratade han om vilken typ av samhälle som vi vill leva i. Vill vi verkligen att vi ska dra oss tillbaka i skilda boxar eller vill vi vara tillsammans? Naturligtvis funkar det att stänga in sig, det är fullt möjligt. Men om vi stannar i boxarna kommer vi så småningom att ruttna bort. Kunde vi tillsammans satsa på att gemenskapa ett samhälle istället för ett sär-hälle?

Tillsammans funderade vi också på samtal och att göra skillnad: Om du gör skillnad i dina samtal gör dina samtal skillnad. Som så kallad samtalsaktivist gav han oss tre riktlinjer för ett äkta samtal:

• Lyssna för att förstå (på riktigt, inte bara framhäva dina egna tankar)
• Ge och ta plats (i samtalet, tala – lyssna)
• Lämna ditt ego hemma (ejmen rent av, på amirikanska)

Användbart i alla sammanhang, alldeles speciellt i sådana där vi tenderar att gräva ner oss i egna påståenden och argument och förbiser att öppna upp förståelsen för andras tankar. Kanske vi skulle ta och testa i valfritt sällskap?

Det får bli er hemuppgift: att inte bara tala, utan sam-tala.

Tack och hej!

Kalles Kaviar.