Ingen rädder för…

Utan blixt i enslig skog - nästan som en målning. #art #photo or #painting?

”Du behöver aldrig vara orolig för att gå ensam i en mörk skog” sa min mamma åt mig när jag var liten. ”Djuren är räddare för dig än du är för dem.” Men när du går ensam i en mörk stad, det är då – som du ska vara försiktig.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om eller säga, utan jag ville skamlöst visa upp den bild som jag häromkvällen tog i min mörka och ensamma skog. Med telefonen. Utan blixt.

Fatta, som en tavla!

(och nej mamma, jag var varken orolig eller rädd)

 

Does whatever a spider can

Alltså jag sitter ju här bredvid dig om du skulle bli rädd. 

Duh!

Vadå duh?

Det är ju du som alltid blir rädd för allting. Minns du när du ropade på bion?

Neeeej, det tror jag väl inte, har jag ropat? (*ljuger så det smäller om det*)

Jo du ropade!

Neeeeej, på riktigt? (*mer ljug*)

Då vi såg Rogue Nation, skrek du: ”Jonas tiiiiiiiitta inte!” Hårt skrek du.

Okej, jag skrek. Men det var hemskt.

Skrika. På bio.

Jamen okej då. Kanske du inte ska bry dig om att jag sitter bredvid. Kanske bäst att jag försöker klara mig själv.

Det blir nog bäst så mamma. Men gör du det då?

Vad då.

Klarar dig?

Måste väl det.