Vad har ni för minsta storlek på babykläder? frågade jag expediten i affären. 44, svarade hon, men dom är ganska små. Det gör inget! Det är en mycket liten person jag ska ha dom till. Sen slog det mig att det eventuellt är fel att säga ”mycket liten” eftersom begreppen kanske tar ut varann. Och efter det började jag fundera på om man faktiskt kan prata om storlek när det rör sig om något så litet som 44 centimeter. Just det, 44 centimeter. Tänk att någonting kan vara så litet och ändå så färdigt. Komplett med allt vad som krävs för att göra entré här i jordelivet.

Under tiden mitt hjärta smälte och rann bort köpte jag så en minimal body, en minimal pyjamas. Och ett antal ännu mindre sockor. Som jag några timmar senare fick överräcka till ett litet sovande knyte tryggt nedbäddat i sitt babyskydd. Ett babyskydd som i jämförelse med litenleken på sitt värdefulla innehåll syntes lika stort som Bottenhavet.

Tänk att för bara några veckor sedan fanns hon inte, åtminstone inte för oss. Men för hennes mamma och pappa har hon på olika sätt redan länge gett sig till känna. I månader har hon varit verklig för dem. Och nu, efter en komplicerad process som hur många gånger som helst kunde ha gått fel, finns hon och är i allra högsta grad verklig. Även för oss.

Hur fantastiskt är inte det?

/ Linda