Här kör vi igång med en rivstart och inleder det nya året på ett mycket spännande och utmanande sätt. Inga halvmesyrer här inte utan ska det vara ska det vara på riktigt! Såheså. Redan före noon kunde vi pricka av näsblod (sonen) och sanslös åtrå uttryckt i mycket obscena rörelser (hunden) på vår ”hur-vi-tillbringar-dagen” lista. Med en sådan inledning är det knappt att jag vågar tänka på hur dagen kommer att sluta. Men on the other hand existerar det ju en viss möjlighet att dagen kan sluta mycket bra också! Vad är det som hindrar det? Hmmm, låt mig fundera… Livet? säger den cyniska delen av mig – men då säger den positiva och framåtblickande versionen av mig. Ha! Det blir bara bättre! Och ja, idag väljer jag att lyssna till Lindaversionen 2013.0. Eller som de säger i Amirika: ”Linda tohandrödändtörtiin-påint-åo.”

Den nya versionen av mig ska vara glittrande glatt optimistisk inför alla de vägar som rullar ut sig framför mig. Linda 2013.0 räds inga hinder utan tar sig an alla de uppgifter som faller på hennes lott. Med ett leende på läpparna och nynnandes käcka toner svingar hon sig fram i livets djungel. Hon är här för att stanna! Eller ja. Hon kommer åtminstone att göra sitt bästa för att klamra sig kvar. Så mycket kan jag väl lova. I hope. Med näsblod och djuriska lustar undanstökat redan på årets första dag har hon rum för så mycket mer. Och om jag får säga det själv så har hon har potential. Basta.

Nej nu hjälps väl inte annat än att den nya och bättre upplagan av mig förbarmar sig över det stackars heta lilla djuret och tar ut det på en bya-sniffning. You know: A woman’s got to do what a woman’s got to do.

Ha det!

/ Linda