Det tål aldrig att sägas för många gånger: alla borde ha en egen pensionär. Gärna två. För egen del kunde vi åtnjuta den stora förmånen att två pensionärer ingick i köpet av vårt hus. Detta är någonting som inte förunnas alla, jag är medveten om det, och jag har nu insett att vi måste ha varit särskilt lyckligt lottade. Våra två pensionärer är bekvämt installerade i en röd liten nybyggd stuga på vår högra sida. Mind you, de byggde stugan själva, vilket måste befinna sig inom kategorin höjden av service. De är mycket strävsamma, humoristiska och vill sina grannar väl. Den ena parten bakar fenomenala kakor, stickar de gosigaste sockor som någonsin existerat och äger 10 stycken av de grönaste fingrar som denna del av Österbotten skådat. Otaliga är de blommor som hen efter dotterns tillkortakommanden återupplivat. Den andra parten är en hejare på ved i alla dess former. Från höga mäktiga träd till färdig smidig produkt som med ett enkelt handgrepp kan radas in i en Högfors 6A.

Om en dryg månad blir det 10 år som vi fått ta del av bland annat dessa naturaförmåner. Ville jag så kunde jag fortsätta räkna upp fördel efter fördel, allt ifrån assistans med barnpassning och ständig renoveringshjälp till servering av fiberrik morgongröt åt hungrig avhandlingsskribent. Det är med hjälp av bland annat den sistnämnda som jag överlever förmiddagarna. Det är också med den i färskt minne som jag uppmanar er alla att vara rädda om era pensionärer. Det är nämligen så att:

med en pensionär nära till hands, kan det aldrig gå fel.

/ Linda