Så föll vi då som käglor… en efter en. Den sista att dyka under för den skoningslösa bobban var modern i huset. Om dagarna hasar vi saktmodigt från rum till rum, nattetid hostar och skräller vi unisont. Alla utom den tappre fadern that is, som igår återvände till jobbet och bara ingår i nattskiftet numera. Vid tillfällen har vi uppnått en sådan ljudnivå på vårt gemensamma hostande att jag nästan kan svära på att jag såg hunden hålla för öronen häromnatten. Här konsumeras varm saft och Finrexin, hostmedicin och honung. Men vi har inte gett upp hoppet! Däremot har vi snart sett alla Tintin filmer som finns på Youtube. Och även om jag ända sedan liten varit ett stort fan av Tintin känner jag att gränsen snart är nådd.

Att se på ett stort antal Tintin filmer per dag kan ha vissa sidoeffekter, vårt språkbruk regredierar. När vi för något ögonblick känner hur vår forna energi återvänder och vi vill understryka vad vi menar utropas kraftuttryck som för böveln, bomber, granater och krevader! I riktigt trängda lägen griper vi också till amöba och ektoplasma!  Nåväl, värre saker kunde man ropa åt varandra. Jag tänker inte förbjuda Tintin på samma sätt som Kulturhuset i Stockholm nästan gjorde under hösten 2012. Där var det förvisso inte på grund av kapten Haddocks mustiga språk som man ville censurera böckerna, utan av andra orsaker. Som tur var drog man tillbaka sitt beslut – vad vore världen utan Tintin, kapten Haddock, professor Kalkyl och Milou? Jag kan absolut hålla med om att där finns stereotyper och sådant som idag inte är accepterat i vårt samhälle, men man bör beakta att böckerna tecknades och skrevs under en helt annan tidsera. Det var redan år 1929 som Tintins första äventyr: Tintin i Sovjet publicerades. Och här kommer en ännu större fråga: hur skulle världen se ut om vi censurerade bort allt det i historien som inte passar in dagens värld? Är det inte historien som har fört oss dit vi befinner oss idag? Här måste jag säga att jag håller med denna skribent.

Där sätter jag punkt för dagens tankeväckande del och inser att det är dags att hasa sig ut ett varv med hunden och hans morbror. Även om matte går på knäna avstannar inte så att säga de animaliska fysiologiska behoven…

/ Linda – soon to be frisk, she hopes