Jag tycker om att ta bilder, det är inte det. Men ibland kommer dagar emot när det helt enkelt inte finns utrymme för att carpa någon diem, eller bild för den delen. Tiden flyter på något vis ihop och de övergångar (och därmed andningspauser) som man ibland brukar vara förunnad att få mellan olika åtaganden lyser med sin frånvaro. Allt blir bara en enda lång … arbetsdag. Med saker som ska … uträttas.

Så dag två i utmaningen med vardagsbilder blir bildlös. Jag vill dock understryka att det inte beror på någon som helst brist på vardag, utan tvärtom, på ett stort fett överskott av detsamma. Idag fick jag ta del av så mycket vardag att jag nästan inte kan besinna mig.

Men kanske ni kan frammana en mental bild istället? På mig som springer uppför en trappa – fast det går ju kanske inte eftersom bilderna inte fick innehålla några mänskor. Eller byggnader. Och då kanske trappan också går bort, som även om den är en mycket liten del av en byggnad trots allt är en mycket central del. Hur ska man annars ta sig mellan våningarna? En avgörande konstruktion alltså, vilket eventuellt gör att inte heller det är tillåtet.

Kanske det ändå är bäst att ni struntar i alla typer av bilder och gör som jag borde ha gjort för länge sen – ger upp, typ.

Nu.