Efter några år som aktiv kommunalpolitiker ser jag så småningom slutet på den här tiden av mitt liv. Slutet, säger jag, eftersom jag inte ämnar fortsätta utan kommer att stiga av efter en period.

Varför? Frågar man mig. Detsamma frågar jag mig själv. Jag tror på det system som byggts upp och som enligt mig bygger på förtroende och ansvar. Ömsesidigt sådant. Att vi med jämna mellanrum väljer nya representanter som har som uppgift att se till allas våra intressen. Som vill vara med och bygga upp någonting gemensamt gott för alla kommuninvånare. Det tror jag på.

Problemet som jag ser det nu är att vi idag missar hela poängen. Att vi inte ser till allas bästa utan tänker alldeles för snävt. För kortsiktigt. För självcentrerat. Att de flesta av oss koncentrerat  drar åt våra enskilda håll och därmed helt missar den stora bilden.

Så istället för att stå där i händelsernas centrum och mitt i den dragkamp som försiggår kring krympande kommunala medel, vill jag ta ett steg tillbaka och mana till lugn och eftertanke kring hur vi ska få det här att fungera. Eftertanke kring det faktum att vi kanske måste lyfta våra blickar. Utvidga tanken. Inte stänga in och bevara ”bara för att det alltid varit så”, utan tänka nytt för att det ibland är vad som krävs. Så att säga tänka nytt enligt gammalt mönster: vad har de flesta av oss mest nytta av?

Inte jag. Vi.

/ Linda