Idag överraskade jag mig själv med en gåva. Och kan ni tänka er – jag blev så glad! I alla självhjälpsböcker med självaktning står det nämligen att man inte bara ska ta hand om sig själv utan också visa sig själv uppskattning. Så då gjorde jag det. Uppskattade mig så till den milda grad att jag för en vecka sedan gick in på cdon.com och beställde en ikioma cd åt mig. En alldeles alldeles egen upplaga av Så mycket bättre 2012 som när detta inlägg skrivs redan lyssnats till under 50 kilometer vintrig väg. Och SOM jag lyssnat! Inte bara jag är jag rädd, utan även alla de som rört sig inom en kilometers radie från min trogna gamla Opel. Här är kanske läge att informera känsliga lyssnare om att dra ner mössan över öronen när de ser mig närma sig. Det räcker kanske om jag ger halva den finländska älgstammen tinnitus… Vi kan ju sträva efter att behålla den mänskliga befolkningens hörsel någotsånär intakt.

Men annars. Den är ju så bra! Jag älskar Miss Li som jag faktiskt inte upptäckt tidigare. Jag skulle kunna ta hem Magnus Uggla, låsa in honom i garderoben för att ta ut honom ibland och bara klappa hans orediga hår och lyssna till hans konstiga r-uttal. Sylvia Vrethammar blir jag inte klok på men rörs av hennes glädje över Magnus överraskande kärleksförklaring. Maja är bara cool och Darin är så spinkig och PUGH… JaMEN! Att han kan spela munspel! Och Olle: med en röst som är varken upp eller ner men ändå griper tag i en (eller kanske just därför?).

Ja hjälp. Här njuts.

/ Linda