Hörni mänskorna, jag har tänkt en hel del de senaste veckorna. På livet och allt det vi försöker klämma in i det. På hur vi ibland försöker leva så till den milda grad att vi till sist knappt överlever. Då blir det på något vis fel, eller hur? Alla vill vi så mycket och det är naturligtvis okej, men längs vägen behöver vi kanske påminna oss för vem eller vad vi gör det vi håller på med. För att skapa balans och utrymme för också oss själva.

Sen har jag tänkt på hur mycket vi klarar av när vi får jobba med mänskor som är lika drivna. Mänskor som gör det lilla extra. Som förstår att det ibland kostar på att nå målet. Mänskor som kanske inte alltid delar våra åsikter men ändå förstår att vårt syfte är detsamma: att åstadkomma någonting bra.

Och mest av allt har jag tänkt på hur mycket som hänger på oss enskilda individer. Hur fruktansvärt lätt vi kan lyfta eller sänka varandra. Och på det ansvar vi har när det kommer till hur vi möter och bemöter andra mänskor.

Med allt det i beaktande tänker jag så här på sista semesterdagen presentera LLL: Lindas Lagoma Levnadsord. Ord som inte nödvändigtvis bör betraktas som lag, men som med fördel kan ses som en rekommendation:

• Lev lagom. Kom ihåg att andas. Också när du gör saker för andra får du inte glömma dig själv.
• Jobba med sånt du finner glädje i. Med mänskor som delar dina värderingar. Som arbetar hårt men ändå vill och kan skratta med dig. Som delar dina glädjeämnen men också dina bekymmer.
• Behandla alltid dina medmänskor väl, var du än möter dem. Se dem. Lyft dem. Ju högre du lyfter, dess starkare blir du själv.

Att den sista punkten är överlägset viktigast och grunden till allt behöver jag väl kanske inte påpeka?

Nåopp, tänkte väl det.