Medan jag kör över bron sliter den hårda vinden i bilen. Om jag vänder blicken uppåt ser jag ovanför mig måsarna som fångade i någon slags limbo svävar högt där uppe. Alltför lätta för att kunna ta sig genom vindens motstånd, men ändå så pass tunga att de inte handlöst sveps med över havet. Gråkalla vassa vågor rullar under bron, upprört regn slår mot rutan. Ändå är livet ganska gott just idag. Åtminstone för mig som får sitta inne i värmen och på tryggt avstånd betrakta naturens krafter.

Men det är ändå inte bara värmen som ger upphov till känslan av det goda, utan också det att jag idag blivit både sedd och hörd. Och framförallt både mentalt och fysiskt berörd. Mer krävs det egentligen inte, för att en dag ska ha potential att utvecklas till ett helt okej avsnitt i långköraren Lindas Liv som nu är inne på 45:e säsongen. Att bli lyssnad till, sedd och berörd formar så att säga grundkanalpaketet Bekräftelse som alla borde få och ha rätt till. Utan några krångliga abonnemang, villkor eller månadsavgifter. Där någon i så fall måste avstå för att de inte har råd eller för att de inte ges möjlighet att beställa. Alla borde få, och alla borde ge. Av sig själva, sin tid och sin uppmärksamhet.

Det räcker.

/ Linda