Jag gillar inte gym. Och med det konstaterat vill jag också påpeka att jag tycker om att röra på mig, det vill säga i måttliga lagom icke-plågsamma mängder.

Igår inledde jag med ett entimmespass av ”Ratta liten bil utan servo”. Man kunde förledas att tro att det är en barnlek att köra denna lilla bil men trots hennes blygsamma massa – bestående av enbart tunn plåt och några få muttrar – samt oansenliga yttre, krävs nästan att man stiger ur och lyfter henne in i luckan om man vill fickparkera.

Efter det övergick motionen i ett ”Jag är inte rädd för älgen cykelpass”. Trettifem minuter av cykling på lagom mjuk spånbana samt grusväg och gropig asfalt. Med vattenflaska i cykelkorgen och senaste gångens möte med älgen i färskt minne.

Väl hemma vidtog ett femtonminuters hjärnpass av: ”Hur få fyr i badtunnans spis utan att förlora förståndet”. Eftersom förståndet verkligen nästan rök på kuppen togs på det ett trettiominuters: ”Gräsmattsklippningspass inklusive extra allt” (såsom sten, små buskar och en blygsam aning armeringsjärn).

Motionskvällen avrundades så småningom med en fyrtiofemminuters ”Länk med glad men ytterst viril och därmed korttänkt hund”. Ett pass som även det inkluderar såväl ben- som hjärngymnastik. Efter det? Då blev det badtunna och en öl.

För att jag var värd det.

/ Linda