Plågat tittar han på mig. Vänder sig aldrig så obemärkt åt sidan. Några centimeter per gång. Vrider sig, lyfter hakan. Sänker hakan. Trycker in svansen under sig. Försöker på alla sätt han kan att inte se ut som en nytvättad hund vid wannabehundfrisören utan istället som en klen hamster med minimal pälsyta. Allt för att jag och min sax inte ska nå till de ställen dit vi vill. Medan andhämtningen gradvis blir tyngre tittar han under den lugg som inte mera finns med bedjande ögon på mig: varför måste jag se ut som en östtysk ursäkt till hund när alla andra hundar får gå till riktiga hundtrimmare?

Men en timme klarar vi faktiskt tillsammans av. Och även om en hel del återstår bryter vi där för att ta ny tag imorgon. Som belöning blir det korv till den halvklippta hunden och rostat bröd till mig och en gemensam promenad på det. En promenad under vilken den rena hunden desperat rullar sig och sin halvklippta päls i alla hemskheter han hittar. Ren förbyts i icke ren. Och ganska ok klippt päls ser med ens ut som – ja jag erkänner – pälsen på en östtysk ursäkt till hund. Men jag tror ändå inte på att alla andra hundar får gå till riktiga hundtrimmare, utan det hittar dom säkert bara på för att malla sig.

Så det så.

/ Linda