Det sista jag gör innan jag lämnar Åbo är att njuta av en cappucino. Den serveras vackert utformad i ett personligt och ombonat café. Det sista jag gör innan jag någon timme senare lämnar Tammerfors, är att noga se efter var jag lägger ner mina fötter för att inte trampa på de begagnade nålar som ligger på golvet i järnvägsstationens toalett.

På perrongen måste jag vänta en stund på det försenade Helsingforståget. Tillsammans med mig väntar unga män i försvarsmaktens uniformer, antagligen på väg hem till tacksamma föräldrar. Kanske till någon nykär flickvän.

I Åbo sken solen under eftermiddagen. I Tammerfors och skymningen drar en kall vind fram. Kontraster överallt: ljust och mörkt. Hoppfullt och hopplöst. Glädje och sorg.

Ändå är allt livet.