Liten familj närmar sig slutet av sin resa till grannlandet. I bilen på väg mot färjan som ska ta dem hem igen, tappar plötsligt mamman en hallonbåt på bilgolvet. För att ytterligare komplicera det hela faller hallonbåten inte så att säga ”på eget golv” utan landar bredvid chaufförens fötter.

Nej! Den föll! Och nu är dom snart slut! Kan du snälla titta om du hittar den?

Mannen kikar ner mot sina fötter. Sträcker ner handen, tar upp något litet som han snabbt blåser av och stoppar i munnen. Mamman tar istället fram påsen med hallonbåtar för att gräva de två sista ur den. Mannen sneglar fundersamt till sidan.

”Meh! Är det bara hallonbåtar i påsen? Hur kunde jag då hitta en svart båt?!”

Var den skarp?

”Jo.”

Då var det säkert den jag tappade för någon vecka sedan. Vad bra att du hittade den.

Besvärad tystnad sänker sig över det vänstra bilsätet. Höstlovstrött mamma i det högra sätet dör långsamt (och tyst) skrattdöden.

Vad vore livet utan familjesemestrar? Typ lugnt.

Och skönt.