Lindas Bygg & Vetenskap AB

Under de senaste dagarna har tanken om att öppna eget börjat gro hos mig… Mitt företag skulle inte vara av det extremt smalnischade slaget, utan någonting mer heltäckande – om man säger så. Tanken föddes ur det faktum att jag spenderat höstens inledande veckor utförandes de varierande sysslorna tentamensläsning, graduskrivning och husrenovering. Och kan ni tänka er: de tre ovannämnda passar fantastiskt bra tillsammans! De gifter sig, som man säger i matlagningsprogrammen.

Eftersom jag uppnått den aktningsvärda åldern av 41 år har jag mist min förmåga att sitta och tentläsa timme ut och timme in. Samma gäller för skrivandet. Istället måste jag dela upp det i hanterbara bitar som med jämna mellanrum avbryts av kreativa pauser. Och tadaaaa: det är i dessa pauser som renoveringen träder in! (och här kommer nu skrytavdelningen, känsliga bedes vänligen avbryta sin läsning) Under mina kreativa pauser har jag denna vecka sålunda spacklat golv, dvs. spånskivsfogar och skruvhuvuden. Jag har också slipat nämnda golv för att sedan slutligen med hjälp av min gamle far, skurit in matta. När det arbetet var över började i ett annat utrymme tapetdragning och spackling av sanslöst ojämna väggar (ett helt livs tapeter sätter sina spår nämligen, och vi bor i ett lite äldre hus). Som ytterligare grädde på moset har jag fixat upp en gammal TV-bänk.

De kreativa pauserna lugnar ner min inre stress. Och framförallt finner jag i dem lugn att bearbeta det som jag läst eller skrivit. På samma gång utvecklas mitt tålamod: om jag vill få spackelytan jämn så kan jag inte bara kasta dit någonting. Om mattan ska passa måste jag mäta ordentligt och tänka till innan jag skär, annars står jag där med några förargliga centimetrar för lite.

Så vad månde bliva av mig? Jo: Lindas Bygg och Vetenskap AB. Jag tar på mindre vetenskapliga skrivarbeten samt dito renoveringsprojekt. Välkommen med din offertbegäran!

/ Linda

Jag – en Periodare

Jag finner nu tiden vara den rätta för ett ödmjukt erkännande: av födsel och ohejdad vana är jag…. en Periodare. Och nej, ni behöver inte ta er för hjärtat och chockat utbrista men hon som verkar så städad! Eller: det hade jag då ALDRIG kunnat tro. Alternativt: Det var ju det jag VISSTE! Mina periodiska sidor visar sig inte – eller har åtminstone inte hittills visat sig – i veckolånga intag av diverse starkare drycker och substanser, utan mina perioder består av de mest besynnerligt vettiga alternativt ovettiga aktiviteter. Allt från att brodera korsstygn eller blogga till att möblera om i vårt hus. Jag kan bli hög på att läsa bok efter bok fylld av dramatik och spänning. Men jag kan också bli detsamma av att klippa gräs eller renovera möbler. Som en liten tätting gnider jag på dag efter dag, vecka efter vecka tills luften med ens går ur mig och jag hittar någonting annat som upptar mina sinnen och fyller mitt behov av att skapa mening i livet.

Under de senaste veckorna har jag skrivit vetenskaplig text. Och ja, man kan bli hög på det också. Jag har blandat tankar av de mest varierande teoretiker, jag har granskat källor, resonerat och reflekterat. För någon dag sedan gick jag över till mer praktiska metoder då jag började klippa och klistra i texten för att sedan sprida ut hela härligheten på golvet i vårt före detta arbetsrum. I’m a junkie. And I know it.

Men var finns problemet, kanske ni undrar? Är det inte bra att hängivet ägna sig åt någonting? Speciellt åt gradun som verkligen bör bli färdig ejesejpi? Jo naturligtvis, där kan jag hålla med er. Men kunde man inte tänka sig att jag istället för att ge allt åt en sak skulle ge lite åt alla håll? Kanske läsa en god bok, svepa ihop några korsstygnstavlor för att sedan skriva några sidor vetenskap innan jag jonglerar lite med möblerna. Förstår ni hur jag tänker? Jo det gör ni säkert. I wish min kropp skulle göra detsamma. Medan jag väntar på att den ska upplysas får jag väl helt enkelt fortsätta på samma sätt. Ge järnet någon vecka eller månad och sen swop to the next thing. Skönt att jag åtminstone har en hund med fallenhet för vetenskap…

Hjälpredan
The scientific dog

/ Linda