The universal language of kebab

Eftersom vi inte var vrålhungriga hade vi planen klar, istället för vår vanliga beställning (balkan ja pita, kiitos!) skulle vi båda dela på en balkankebab (med pommes frites). För att inte slösa tid stegade jag direkt fram till kassan, men innan jag hann öppna munnen log servitören brett mot mig och sa: ”pita ja balkan, eikös niin?”

Så vad kunde jag göra? Jag sa naturligtvis ja kyllä! och log lika brett tillbaka. Sen utbytte vi några stapplande finska fraser om hur livet lever med varandra, innan sonen och jag satte oss ner för att vänta in de enorma portioner som vi visste snart skulle anlända till vårt bord. Enormt stora. Enormt goda.

Nu kanske ni tror att det här handlar om mat, men ser ni det gör det inte. Det handlar om vad som händer när man möts kring något som förenar, i det här fallet kärleken till kebab. Vi två vet nämligen var vi har varandra. Därför knagglar vi båda glatt på med ett språk som ibland inte riktig flyter för någon av oss. Därför går jag nio gånger av tio till hans restaurang med följden att han minns min standardbeställning.  Och därför, är jag jättejättemätt.

Ikväll.

 

Ups and downs

Säga vad man vill om det finländska vädret, men tråkigt blir det aldrig. Igår kämpade vi oss fram bland slaskiga snöflingor i storleken småskalig häst. Och idag sken solen från en blå himmel. Blåste gjorde det naturligtvis, så som det nästan alltid gör på denna holme. Men om man visste var man skulle ställa sig så var det inga problem. Efter snart fem timmar ute kan jag fortfarande känna av alla extremiteter.

Morgondagen vet vi ännu inget om, och skönt är väl det. Högst antagligen regnar det. Blåser. Snöar. Eller så skiner solen, igen. Även om det sistnämnda nästan låter för otroligt för att slå in. Jag menar: två dagar i rad!

Ibland tänker jag på hur tråkigt dom måste ha där vid ekvatorn, där solen bara skiner, skiner och skiner. Aldrig får dom frysa tårna av sig. Aldrig får de bannas över kall snålblåst i maj (juni, juli eller augusti). Och vad ska de stackars mänskorna egentligen prata om hela dagarna?! Här har vi åtminstone ett garanterat samtalsämne som förenar oss över alla typer av gränser. Det är nästan så att det är frågan om att det gärna skulle få finnas fler sådana ämnen. Å andra sidan har vi väder så att det räcker och blir över.

Vill vi kan vi prata dygnet runt.