Efter att igår ha klätt upp mig (framförallt på mig) och (långsamt) tagit mig till jobbet, var det idag dags för en jobba hemma dag. Jobba hemmadagarna är de bästa för då behöver man inte klä upp sig (eller på sig), utan man kan sunka omkring bäst man vill. Datorn bryr sig nämligen inte.

Där vid tolv-tiden drog jag ytterkläderna utanpå pyjamasen – badrocken tvingades jag tyvärr ta av mig eftersom den inte ryms under jackan och ännu har jag (trots allt) inte sjunkit så lågt att jag rör mig i tält – och tog mig ut ett varv i det kalla vintersolskenet. Till och med tre man starka blev vi: liten mänska. Stor mänska. Liten hund. Som sen snabbt tog sig tillbaka in och återgick till favorittillståndet: sunk.

Och så gick den här dagen. Med vedeldning och därav alstrad spisvärme i den ena änden av huset och i den andra änden statistiska analyser med tillhörande kraftuttryck vilka också på sitt sätt ger värme. Sent på eftermiddagen befriades sonen av vänner och det är nästan så att jag kan svära på att jag hörde min dator väsa ett desperat ta mig med, men jag låtsades inte om henom.

Och fatta – trots att det blev lite bråttom när det några timmar senare var dags att åka till grannbyn och hämta barnet kom jag till och med ihåg att borsta håret. Och lägga lite färg på fransarna! Tyvärr glömde jag byxor.

Men fleecekalsonger funkar det med.