…TV-utbudet är. Under två dagar har jag vistats hemmavid emedan min mage inte varit överens med resten av min kropp hur länge mat egentligen ska vistas inuti den. Länge länge ska maten vara kvar, sa resten av mig. Medan min mage sa ”bryr mig”. Inte. Alldeles uppenbarligen.

Men det var ett sidospår: NÄR jag befann mig hemma och inte förmådde göra något desto mer invecklat än att ligga framför TV:n och zappa mellan kanalerna så blev jag om möjligt än mer deprimerad än tidigare – det finns ju ingenting att se på. Noll och intet! Och det som eventuellt finns är absolut inte förenligt med en upprörd mage. Här snackar vi Masterchef Sverige, Masterchef Finland, Masterchef Australien, Jamie Oliver och hans mat på 30 minuter, Enkla rätter med Nigel, Arvostele mun illallinen, Halv åtta hos mig… Sen när man surfat färdigt mellan otaliga matlagningsprogram börjar Olet mitä syöt, Biggest looser, Dieetit vaihtoon… Skriik! Kunde vi inte tänka oss att fokusera på någonting annat än MAT!

Nåja, i ärlighetens namn finns ju nog annat. Sjuttio olika varianter av renoveringsprogram, inredningsprogram, pysselprogram och fixardito. För att inte glömma alla övriga real-life-tv-things. Där höjden på fröjden är när alla förnedrar och nedvärderar varandra tills någon stackare sitter i en knut och gråter. Men nu är det så att jag inte vill se sånt! Jag vill se bra filmer: roliga komedier, action i måttliga mängder (för annars blir jag rädd) och dokumentärer. Det vill säga intressanta sådana, tankeväckande och informativa sådana.

Ja jesses. Här hjälps väl inte annat än att hålla tummarna för att det räcker länge tills jag blir sjuk igen. Den här skräckupplevelsen vill jag inte göra om.

/ Linda