Man skulle kunna tro att framgång föder framgång. Att ett lyckat val på något sätt skapar en positiv genklang i universum. Att livet på något vis blir … annorlunda. Bättre. Ljusare.

Och ja, när jag vaknade så kändes det faktiskt så. Efter att jag kvällen innan fått betrakta hur rösterna flöt in. Hur andra mänskor verkligen valde att ge sitt förtroende till mig: Linda. Efter att ha fått gratulationer i mängd så tänkte jag: fatta vad det känns bra nu! Kanske har jag ändå blivit någon annan?

Så jag njöt av morgonen. Fixade till mig. Klädde på mig. Åt. Och spillde (naturligtvis) kaffe på mig. Precis. Där. Det. Syns. Som. Bäst.

Det var då som jag insåg något ytterst väsentligt: trots allt kommer jag nog aldrig att bli någon annan, än mig själv. Och efter den insikten bytte jag blus. Satte mig i bilen. Och åkte till jobbet.

Som ny – men ändå inte.

Tack!