Eller det är nästan så att en till och med räcker och blir över. Åtminstone om det gäller negativa människor och de kommentarer och den feedback som människor av den personlighetstypen tenderar att hänsynslöst kasta ur sig. Jag menar, hur svårt kan det vara? Att tänka efter före man öppnar munnen.

Jag är fullt medveten om att vi alla har sämre dagar. Att vi till och med måste få ha sådana. Men det är ändå inte så mycket som krävs för att på ett sakligt och vänligt sätt bemöta andra människor.  Om man dessutom arbetar inom ett serviceyrke borde väl i rimlighetens namn ett gott bemötande vara snudd på obligatoriskt?

För en tid sedan var jag på en föreläsning med den mentale tränaren Cristoph Treier, en man som sa mycket tänkvärt. En av de saker som stannade kvar hos mig var när han pratade om feedback och frågade om någon av oss någon gång legat sömnlösa efter att vi fått positiv sådan. Och funderat på varför i hela friden dom sa så där? Hur kan vi vara så bra?  ”Nej” sa den stora allmänheten. Men har ni då istället legat vakna efter negativ feedback? fortsatte han resonemanget. Och ja, det hade vi ju. Alla. Legat vakna och funderat på vad som gick fel, hur och vad vi hade kunnat göra annorlunda. Och varför just vi är så usla människor.

Så tänk efter före. Och nej, man behöver inte slå över till andra sidan och brista ut i översvallande ordalag, det är inte trovärdigt. Men var inte så förbannat negativ, var då hellre tyst. (det sista sa jag dock inte åt den person jag blev ”betjänad av” idag, varför sänka sig till samma nivå?)

Morr.

/ Linda