Under vinterhalvåret har en del extra kroppsmassa lömskt smugit sig på mig, närmare bestämt sex kilo. Illvilligt nog har dessa kilon tagit sig in via mitt matsmältningssystem och till råga på allt assisterat av mina händer. Mina egna! Sex kilo. Medan jag åt och minst anade det. Det är ingen katastrof och egentligen kan jag leva med det. Det enda som egentligen irriterar mig är att mina kinder tycks ha blivit tjockare. På insidan. Varje gång jag ska äta biter jag mig hårt precis där det gör som mest ont. Och när det händer blir jag lite lessen i ögat.

Så jag tänkte att jag kanske skulle ta och göra något åt det hela. Kanske skippa de extra kakorna och godiset. Kanske motionera lite mer. Inga invecklade bantningsprogram utan mer vara aktsam på vad jag har i mina händer när dessa närmar sig mitt ansikte. I tanke att må bättre och inte så ofta bita mig i kinderna.

Men vet ni vad som hände då? Jag började unna mig. Varje gång jag såg något extra fantastiskt gott så tänkte jag att nu måste jag ju verkligen unna mig eftersom jag annars äter så vettigt. Fazers Blå? Unna. Estrellas chips? Unna. Det är nämligen viktigt att ta hand om sin kropp så att den klarar av de mer torftiga perioderna. Med resultatet att jag gick upp. Två kilo till. Så efter det slutade jag hålla igen.

Och tuggar lite försiktigare istället.

/ Linda