Blir jag mjuk i huvudet. Trött i benen. Och allmänt lealös. Typ som idag när saker och ting sker snabbt och oväntat. Saker som kräver precis det motsatta: att man är skarp i huvudet. Pigg i benen. Och spänstig som en senig 80-åring. Japp, de seniga typerna i den ålderskategorin är spänstiga så det räcker och blir över. Det visste ni väl? Hoppas att jag lever tills dess så att jag kanske också har möjlighet att utveckla en sena eller två.

Men nu försöker jag att istället samla ihop min utslagna och särdeles slappa lekamen inför dagens sista ansträngning. Vart den går? Till den eminenta och högst lokala tillverkaren av hamburgare. Här ska ätas, mycket och onyttigt. Med massor av lök och krämig currymajonnäs.

För ser ni imorgon kommer en ny dag. Hoppas vi.

/ Linda