… en insikt. När jag med dagens ögon läser genom gårdagens inlägg inser jag att det var övervägande politikens utmanande och slitsamma sidor (för att uttrycka det så där lagom diplomatiskt) som framkom. I ärlighetens namn måste jag ju också säga att det mellan varven är helt okej. Och under vissa ögonblick mer än okej. Jag kunde till och med använda ordet givande. Och stundtals – håll i er nu – roligt.

För det finns ögonblick när man tillsammans inser att här händer det faktiskt något bra, tillsammans åstadkommer vi något. Så där som det på riktigt är tänkt att demokrati och politik ska fungera. Och vid de där andra tillfällena när det känns tvärtom, som om man aldrig får något till stånd, så är man många gånger åtminstone flera som tillsammans kan uttrycka sin frustration. Som får ut det ur systemet för att sedan bita ihop och ta ny fart. Fräs, väs och skrik och så börjar man snällt om från GÅ. Men då oftast utan 4000 nya fräscha pengar att slå sig lös med.

Se där! Med det är de politiska inslagen över för en tid. Nu skulle jag kunna övergå till att skriva en rafflande text om fotoshoppad reklam för produkter som avlägsnar benbehåring (fult fotoshoppad dessutom). Eller så kunde jag fundera på ananasringar och varför en del butiker väljer att bara ha ananasbitar eller krossad ananas i sitt sortiment. Eller så gör jag det som jag måste, sätter mig i bilen och kör barnet till hans träning. Han blir så grinig om han måste gå 25 kilometer.

Barn nuförtiden!