Under de senaste veckorna har en del bloggare listat 100 mål att nå i livet. Listan görs upp, sägs det, för att tänka utanför gamla banor. För att ge inspiration redan genom det att de blir uttalade och nerskrivna. Ändå menar man att dessa mål inte är huggna i sten, utan förändras över tid. Och det är ju bra, eftersom det kanske är den främsta orsaken till att jag själv inte är helt övertygad om det goda i att göra en lista av den här typen. Så listmänska jag ändå är.

Målen förändras eftersom både jag och mänskorna omkring mig förändras. Inte heller de sammanhang jag befinner mig i och den värld där jag lever, är statiska. På gott och på ont. Vem vet, kanske det därför skulle vara bra att reda ut för sig själv vart det är som man egentligen strävar och vad det är som man vill med sitt liv. Å andra sidan kunde listan lura mig att tro att det här är jag och med det skulle idén om att tänka utanför gamla banor vara förlorad. Risken finns att jag skulle fastna i drömmar och mål som jag tror definierar mig. ”För det har alltid varit min dröm.” Och med det slutar jag ifrågasätta, upphör att vara nyfiken. För att istället febrilt arbeta med att beta av mål efter mål. Utan att lyfta blicken för att se hur det att jag uppnår mina mål påverkar världen omkring mig.

För även om jag är mig själv närmast, så är det ju inte bara mig som det handlar om. Mycket mer står på spel. Mycket mer behövs för att jag ska vara tillfreds och finna någon slags mening i och med mitt liv. Vad jag försöker säga här är väl att livet, åtminstone som jag ser det, är en fråga om kvalitet.

Inte kvantitet.