Hundväder

…brukar man tala om, men dagens väder är åtminstone inte min hunds väder. Varje gång jag går till farstun och demonstrativt ställer mig med kopplet i handen för att sedan käckt ropa Ratten! (han heter nämligen så och ingen får skratta, det är inte snällt) hör jag hur han demonstrativt stänger öronen för att sedan lugnt vända sig på andra sidan och somna om. Igår på kvällen lyckades jag få ut honom ett kort varv för att stöka undan det mest nödvändiga. På samma sätt kämpade min man tappert med morgonens första tur. Men på något sätt ger det inte riktigt samma känsla att dra 9 kilo motsträvigt vitt fluff efter sig, när jag i vanliga fall har uppskattningsvis 25 kilo av detsamma en lång bit framför mig (helt otroligt vad fyrtassdriften kan åstadkomma). Kanske jag borde köpa en chic liten väska att sätta honom i? Sätta ner honom med några kilometers mellanrum? Det är väl också ganska modernt dessutom, om Paris Hilton gör det så kan väl jag?

Men just nu och just här så är det väl bara att bita i det sura äpplet. Antingen det eller så stuvar jag in honom i en Citymarketkasse… Raaaaatteeeeen!

En ytterst motsträvig Ratt

/ Linda