Jag gjorde det! För första gången i mitt liv svarade jag på en kontaktannons! Och ja, jag är fortfarande lyckligt gift. Så nej, det var inte för egen del, utan för en av mina nära vänner. Om jag får säga det själv så tror jag att jag lyckades väldigt bra med att lägga fram hans goda sidor. På ett mycket objektivt men ändå kärleksfullt subjektivt sätt, presenterade jag alla hans fördelar men också nackdelarna: att hans erfarenheter av det andra könet dessvärre är begränsade. Till hela marknadsföringstexten bifogade jag sedan en av de bilder jag tog av honom i somras. Där han med fladdrande mjuk pannlugg och med drömmande mörka ögon spanar ut över Kvarken.
Vad det här nu gör mig till vill jag inte tänka på. Men elaka mänskor skulle eventuellt kunna kalla mig det som börjar på hall och slutar på-ick. Även om jag försöker att inte tänka på det, utan istället föreställa mig hans lycka i det fall att damen nappar. Hon var nämligen jättesöt där hon satt och log in i kameran. Utgående från hennes hållning kunde man utläsa att hon var aningens på den försiktigare sidan, men ändå trygg i blicken. Till och med blond var hon.
Så nu är det bara att vänta. Hålla tummarna. Och hoppas. Tänk om han äntligen skulle få någon att ösa all sin uppdämda kärlek över. Någon att älska som bara han kan. Någon att … ja jag säger väl det rent ut: sätta på. Då kan det hända att vi eventuellt skulle ha världens lyckligaste hund.
Det ni.
/ Linda
Linda gillar läget 