Här sitter jag nu i min ensamhet. Förvisad till köket. Det är synd om mig! Ja usch så synd det är om mig – här har jag ju inget annat att göra än att äta lite fredagschips. Eventuellt tar jag en fredagsöl på det. Ni kanske undrar varför jag sitter här och beklagar mig? Om inte drar jag hela storyn ändå:
Resten av familjen, dvs. man, barn och hund tittar som bäst på Fångarna på fortet, ett program som när det utformades inte hade mitt veka hjärta i åtanke. När jag tittar känner jag varje obehaglig kackerlacka som faller ner på de stackars tävlandes ryggar. På samma sätt kväver jag nästan mig själv av medkänsla när de tvingas dyka genom trånga vattenfyllda rum. Följden av detta blir att jag kan sitta varken stilla eller tyst och det uppskattas inte av min lilla familj. Alls. Så vad händer? Mamma Linda uppmanas vänligt men bestämt att avlägsna sig.
Lite kluven är jag allt: ska jag vara ledsen över att jag inte får vara med eller ska jag glädjas åt friden i mitt lilla kök? Även om det är ett svårt dilemma tror jag nästan att jag får gå på det senare. Frid är sällan fel! För att inte tala om fredagschips. Och en öl.
God Natt!
/ Linda
Linda gillar läget 